Inspirerad
av andras bloggar och översikter försökte
jag här för två nyår sen – trodde jag – besvara
en del frågor som
gällde mig själv och det gångna året. Men det tycks vara tre år
sen. Typiskt! - skulle vem som helst i min ålder säga, och lägga
till det där med att tiden går för fort …
Lite
överambitiös tycks jag också ha varit, en jättelång översikt
tycks den
vara, den där gamla;
undrar om någon läst den. Nu i skrivande stund är klockan redan över
åtta och har det gamla året inte fullt fyra timmar kvar, så när
jag nu fick lust till något liknande igen får det bli en kortare
text.
Dessutom
distraheras
jag (sen ett
par timmar tillbaka!) av
smällar och röklukt utifrån. Att det nu ska vara så roligt, det
där! Tänk, om det är så, att det är de år
för år allt vidlyftigare
fyrverkerierna världen över med alla sina utsläpp av tungmetaller
och andra
giftiga partiklar
– tänk, om de är de
som förstör ozonlagret?
Men
till översikten:
Gjorde
du något år 2017
som du aldrig gjort förut?
Jag
gav som egenföretagare ut en bilderbok jag inte skrivit själv – förutom
efterskriften. En plan som funnits sen 2010 kunde därmed äntligen
förverkligas. Texten är hämtad ur Jeanna Oterdahls Dansa, min visa!,
utgiven 1954, och de nygjorda bilderna i 50-talsstil är gjorda av
Karin Holmström, hemma i Pargas. (”Har du rättigheterna till
det?” frågade mig en gammal kollega. Jo, det har jag. Allt står
på titelsidan.) Boken utkom den 30 september och jag ber att få
tacka i synnerhet Karisborna som redan tycks ha köpt av den i några
tiotal. Drygt hundra exemplar är sålda, har jag räknat
ut, trots att biblioteken – med undantag av några få – har lyst
med sin frånvaro och den rikssvenska bokmarknaden tycks vara näst
intill omöjlig att komma in på om man inte bor i Sverige eller är
ett stort kommersiellt förlag … Nytt år, nya tag! Sagan är på
vers och lämpar sig väl för högläsning och bilderna har väckt
många intresserade frågor bland de minsta som via både dem och
texten får sig en liten historielektion från farmors tid, samtidigt
som farmor själv får känna igen sig.
Är
det någonting du
saknat år
2017
som du vill ha år 2018?
Vet
inte. Bäst att tänka mera på vad man har än på vad man saknar. Än
så länge har utgivningen inte burit sig ekonomiskt, och vem önskar
sig nu inte en lottovinst – särskilt som man inte deltar i lotto men kanske nog annars tar lite risker … Ser att jag för tre år sen har
önskat mig en ljussläckare, vilket jag numera har, och att jag
påstått att ” rikedom består av förnöjsamhet”. Nog är det
väl så.Och bra är det att jag har den där ljussläckaren, för den här julen har brandvarnaren inte alls gillat att jag har flera än två ljus brinnande!
Kultursedlar
för pensionärer tycks jag också ha önskat. Det gör jag ännu. I
stället tycks det vara så att till och med pensionärsrabatterna
håller på att försvinna från olika kulturella begivenheter. De
där storkonsumerande pensionärerna som reser och har sig utgör en
minoritet, hur mycket de än syns i samhället och nämns i nyheterna
– kom ihåg det!
Samma personer som var lågavlönade när de
arbetade i sitt anletes svett är också lågpensionstagare när de
slutat jobba. ”Pensionstagare”, förresten – vilket ord? Hur
kan en pensionärsförening har ett sådant i sitt namn? Inte är det
så att vi ”tar” något som vi inte först har betalat insatsen
för!
Vilka
länder besökte du under året?
Inga.
Finland fyllde ju 100! Och nu blir den här texten för lång medan
smällarna ökar härutanför fönstret …
Vilket
datum från år 2017 kommer du alltid att minnas?
Minns
att det fanns några ljusa, soliga dagar också, bland alla de
regniga, mörka och grå. Men vilka datum de infann sig på?
Självständighetsdagen och julaftonen! Borde ha skrivit upp datumen
för de andra men kunde ju inte veta hur få och därmed unika de
var.
Vilket
är det största misstag du gjort under 2017?
Kanske
inget stort men säkert många små. På Facebook har jag några
gånger råkat säga något ”politiskt inkorrekt” som jag senare
funnit det lika bra att ta – inte tillbaka utan bort … Vart har
all mänskors förmåga till samtal försvunnit? Det ska finnas
nyanser mellan ”gilla” och ”hata”. Diskussion och debatt ska
handla om att utbyta och komplettera synpunkter, som helt naturligt är
olika eftersom vi alla har olika erfarenheter och olika kunskaper. I
november var det en ”vän” som plötsligt gick till person och sedan strök bort mig från sin
lista för att jag ”tänkte fel”. Tala om åsikts- och
yttrandefrihet! Aj ja, det var mitt och inte vännens misstag den här frågan gällde … Äsch,
inte vet jag. Nu börjar radion redan med Straussvalser!
Ditt
bästa köp under året? Vad spenderade du mest pengar på?
Minns
inte på rak arm. Det mesta gick till bokutgivningen. Något enstaka
klädesplagg har jag också unnat mig. Ett par långbyxor och en tunika. Och böcker – men enbart från
Karis Antikvariat 😊
Var
du gladare eller ledsnare i år jämfört med föregående år?
Ledsnare.
En stor skopa Weltschmerz
– vem har inte haft
det i år? – och någon matsked annan Schmerz, en halvdeciliter
hjärtesorger och ständiga skyfall därute …
Två vänner som gått
bort och gjort mig sorgsen helt på riktigt.
Gjorde
någonting dig riktigt glad?
Ja.
Vad
önskar du att du gjort mer?
Rest
och träffat vänner. Men nog gjorde jag sådant också – när jag
tänker efter. Och det var det värt!
Vad
önskar du att du gjort mindre?
Grubblat
över oförrätter. Hängt på nätet.
Vilken
musik kommer alltid att påminna dig om 2017?
En
konsert jag upplevde i Tammerfors i slutet av november.
Vilken
teater kommer alltid att påminna dig om 2017
Är
det verkligen sant att jag inte alls var på teater i år? Vet inte.
När gav de den där musikteaterpjäsen på Karelia?
Här måste det bli skärpning nästa år!
Favoritprogram
på TV?
Skulle
nästan kunna upprepa det jag skrev för tre år sen, i alla fall
detta:
”Skavlan
– det
enda program jag
ser regelbundet på. Tittar sporadisk, har bara datorn som tv. Inga
serier och sådant. Någon gång en film …” Och: ”Numera gillar
jag radion bäst. … Mest hör jag på huvudkanalen, Yle 1:
Ykkösaamu till morgonkaffet, därefter Muistojen
bulevardi, till vilken det går bra att skriva; lyssnandet då är
passivt men påverkar känsla och rytm. Den finlandssvenska
lokalradion missar jag. Det är synd. Men jag står inte ut med
skvalmusiken mellan programinslagen.”
Med
den skillnaden att jag år mest har läst böcker under morgnar och
förmiddagar. Skrivandet har fått bli till senare på dagen – och
så har förstås mycket tid just det här året gått till allt
arbete som gällt bilderboken, både före och efter själva
utgivningen.
Vilka
böcker kommer alltid att påminna dig om 2017?
Åhå!
Nu får jag nog ge upp för i kväll! Klockan tickar, jag tänker
”fira” och inte sitta här och skriva! Måste ha haft akut
storhetsvansinne det där nyåret för tre år sen, ser jag … (Har
en kopia av den texten här framför mig som modell.) Både cider och
mat finns i kylen och fyrverkerierna, som jag ändå inte kan
förhindra,, går att betrakta från mitt fönster …
Har
jag något nyårslöfte?
Bättra
mig. På
en punkt i taget. Läser som bäst Stefan Einhorns Konsten att vara
snäll. Hoppas det hjälper.
”Och
jag ska aldrig mera skriva en så här lång bloggtext”, tycks
jag ha lovat 2014. Det löftet har jag visst hållit.
Gott Nytt År 2018!