31 mars 2017

Sista mars, med snö och sand på gatan!

Dagens bloggtext, åtminstone morgonens, får bli densamma som jag lade ut på Facebook:

Är så sömnig att jag redan druckit minst tre koppar kaffe och piggat upp mig med söta chokladbollar ... Vaknade okristligt tidigt nämligen, och kunde inte somna om för ett fasansfullt skrapande längs med gatan utanför. Så där brukar det inte låta när de äntligen tar bort sanden, tänkte jag. Det lät som en snöplog, men ändå inte - så jag tittade ut. Visst var det en sån! Ovanpå den tjocka sand som i veckor flugit omkring och skadat lungor, hals och näsa på folk hade under natten lagt sig ett tunt lager snö - och det hade man satt igång med att ploga. Vad som lät så det kunnat väcka en död måste ha varit sanden som så att säga blev plogad medsamma. Samtidigt blev den säkert ännu mera finmald än hittills, och om någon dag när snön har smält kommer den att ge ännu mera andningsbesvär än hittills. För att inte tala om de långsiktiga och i slutändan dyra konsekvenser detta smutsiga, blybemängda och hälsovådliga dammande kan ha. Kommunalpolitiker, nuvarande och blivande: Se till att sanden från våra gator tas bort i tid om vårarna!!

Njut av blötan - den varar inte länge! Men låt bli att halka!

PS En liten stund senare:
Chattade nyss med min egen stad. Där svarade man vänligt, och nu hoppas jag ärendet går framåt. Just nu måste förstås snön smälta bort innan man kan ta bort av sanden. 
Låter det här stå kvar ifall någon annan behöver bli uppmärksammad på problemet :)
 

28 mars 2017

Sista veckan i mars

Det är ändå mera på Facebook jag är, mera än på bloggen i alla fall. Igår var jag två timmar på hälsovårdscentralen ... Dagarna i frihet går alldeles för fort! Och friheten beskars alltså igår, inte bara för mig utan för flera som måste sitta i väntrummet på Karis hälsocentral i rentav mera än en timme innan de släpptes in till mottagningen. Så får det inte vara - inte när man har en bokad tid! Ute sken solen, för mig var det lunchtiden som gick förlorad, och det var inget hälsosamt jag efteråt slafsade i mig, tillsammans med en öl ... Jag var så vrålhungrig att jag köpte en pizza på hemvägen Tänkte att jag hinner gå ut och gå på kvällen, men när den kom var det med en häftig vårstorm, precis som i söndags. Det knakade i fönstren, ute på gatan syntes inte en människa, och själv gick jag därför inte ens till butiken. Följden är en hälsosam morgon idag i stället: skåpen är tomma på bröd, så till kaffet åt jag en tallrik gurka och tomat med några ostbitar och lite korv. Om ett par timmar ska jag till frissan. Och solen, den skiner igen! Om bara gatorna äntligen skulle befrias från sin vintersand vore allting perfekt ;-)





























 











Foto: BM Storgårds

26 mars 2017

Fjolårslöven, på
krattan i lidret, minner
om varifrån våren kom.
                            (Skörda höstlöv, 2004)


Ingen kratta. Inte mitt hus. Vad jag råkade se under dagens promenad.

Sommartid har börjat

Söndagsmorgon. Klockan är sju, fastän den sägs vara åtta. Underbar musik i radion. Jag brukar ofta gissa på kompositören. Oftare än förut gissar jag numera rätt. För en stund sen förföll jag till att googla på min senaste bok. (Jag gör det inte ofta, men ...) Somliga straffar Gud genast: en porrsida hamnade jag på, där en nakna kvinnor bjöd ut sig för tillfällig sex. Rutor ploppade upp där man inte skulle klicka fel. Jag bara tog till krysset uppe till höger. Fattar inte hur man kan hamna på alla möjliga sidor. Känns lite som en våldtäkt. Är det för att man tagit del av 'nametests' på FB? De har alla sett så oskyldiga ut. Det senaste man varnats för där är att deltagarna i test utsätter också sina vänners profiler för att kunna utnyttjas fel. Jag får lust att anmäla det jag fann nyss; det borde finnas något enkelt sätt att göra det. Kanske skulle jag googla igen ... Men nu börjar Kirjakerho tala om Elena Ferrante. Hennes böcker har jag (ännu) inte läst, så jag ska passa på att lyssna. Önskar er andra en solig söndag, trots att den tycks börja mulet här.

Snart ... (BMS 2014-04-01)



23 mars 2017

Vårsolen lyser, turvis i norr och i söder. I söder är marken bar, så när som på fläckar av snö här och där. I början av veckan när jag var i Rovaniemi, var där tretton grader kallt, förutom mitt på dagen när solen tydligt värmde. I centrum var gatorna hala, utanför låg snön tjock och glittrande vit. Tyvärr hade jag inte kameran med mig under den skönaste promenaden, och hade jag haft det hade mina fingrar fort blivit stela. De flesta foton jag kom att ta under mina dagar däruppe är inomhusfoton av barn och deras lekar, så dem publicerar jag inte. Ni som läser mina blogg- eller Facebook-inlägg får därför nöja er med några glimtar av väderleken.







Foto: BM Storgårds

14 mars 2017

Birgitta Marias blogg: "Tionde i tionde, söndag" (repris med kommentar)

Hela mitt liv har jag skrivit dagbok, den första i form av streckgubbar när jag var tre - eller om den rentav ska föreställa berättelse: det var om min vistelse på ett finskspråkigt barnhotell och hör till det jag sedermera funnit bland mina föräldrars efterlämnade minnen. Men jag har aldrig skrivit regelbundet, dagligen, förutom när jag skrivit uppsatser eller böcker - vilket i slutskedet, om inte förr, har fordrat att jag gått in i en bubbla - eller kanske ett rör, där jag vistats tills jag funnit det vara dags för mig att krypa ut och anse mig färdig. Helt färdigt är visserligen ingenting, allra minst livet - om inte annat så finns det alltid de som på ett eller annat sätt tar över där man själv slutade ...

Det här var nu bara en morgonreflektion. Hur som helst: Inte heller mitt bloggande har blivit eller kommer att bli någonting alldeles dagligt, även om jag som synes har gått in för att återuppta det med lite mera "frenesi" än ifjol, då jag mest bara dvaldes på Facebook - eller läste korrektur till Vi blir det vi ser.

Jag ville minnas att jag från början haft en rätt klar tanke om vad bloggande för mitt vidkommande skulle innebära men att jag senare låtit livet splittra mig till att om inte direkt tappa tråden, så i alla fall lägga den åt sidan. Därför letade jag mig i morse tillbaka till den 10 oktober 2010, när den här bloggen nyss hade startat:

Birgitta Marias blogg: Tionde i tionde, söndag: Hej både vänner och motståndare, det har varit en söndag med ena halvan grå och andra solig, färggrann och blåsig. När jag äntligen skapat m...

Jag hade i september 2010 registrerat mig som företagare, för att få lite ordning och reda i det jag sysslade med vid sidan av mitt dagliga jobb. Liksom de flesta bloggare, antar jag, ville också jag nå ett stycke utanför mina egna närmaste umgängeskretsar med en del synpunkter på - varken enbart eller minst - böcker och läsning. Det fanns då också annat jag fann orsak att nämna och/eller diskutera, och sådant kommer det att finnas också nu.

När jag började blogga väntade jag mig antagligen en del diskussion och debatt - varenda en åsikt jag har är väl inte vad man i vid mening kallar "politiskt korrekt", men de som reagerat har oftast varit bekanta som helst gett mig feedbacken muntligt eller per e-post, och så på Facebook sedan ifjol. Vad jag samtidigt inte hade tänkt mig var att detta skulle ses som en "författarblogg". Det här är bara min personliga blogg, men eftersom jag jobbat med böcker - då när jag jobbat (det har funnits år när min huvudsyssla  i praktiken varit att gå hemma och äta medicin samt ge läkare jobb; se Natten skingras, dagen gryr) - och eftersom jag skrivit några böcker själv, är det klart att böcker och skrivande varit och än mera kommer vara sådant jag här berör.

Den hemsida jag tycks ha nämnt -  i texten bakom länken här ovan - är en jag inte längre har. Mitt datatekniska kunnande (och intresse) är inte av det slag som förutsätts för att på egen hand kunna upprätthålla en sådan sida, och att låta någon utomstående göra det blev i längden alltför dyrt. Så förutom bloggen är det nu Facebook som gäller för mig. Där har jag både en personlig sida - vars inlägg sällan (men nog då och då) är offentliga - och en offentlig sida som gäller böcker: https://www.facebook.com/bmstorgards/

Vad jag heller inte längre har är fast anställning. Jag har gått i ålderspension. Det betyder ädnå inte att jag ligger på latsidan - tvärtom. Det finns ingen sådan gräns, som skulle göra det tillåtet att lämna äldre personer utanför samhällsliv och engagemang! I alla fall inte förrän de själva känner att det är dags att lägga av, att de inte orkar längre - och då ska det respekteras.

Det här med ålder ska jag försöka återkomma till. Idag återkommer jag bara till de tankar jag hade i början av mitt bloggande, alltså dem som ni, om ni är intresserade, finner när ni klickar på ovannämnda länk. När jag skrev ner dem hade jag bakom mig tre små böcker. Idag har jag bakom mig fem. Min inställning till bland annat genrer och litteratur har emellertid inte förändrats, sedan jag beslutade att kalla min firma 'Prosaik', men förhoppningsvis har den ändå i viss mån nyanserats och fördjupats. I min senaste bok, Vi blir det vi ser, har jag låtit "jaget" i en text ta ställning i den ständigt återkommande "debatten" (varför behövs det en 'debatt' om saken`?) om vad 'dikt' och 'dikter' och 'genrer' ska få vara. Texten heter Grön poesi.

Nu kom posten. Detta får räcka för idag. Ha det bra!

 

Detalj ur målning med fingeravtryck (1977), använd för omslaget till Skörda höstlöv










09 mars 2017

Städa och städa

God morgon, torsdag! Började dagen med att ta bort en gammal bloggtext ("Fötter, cystor och medikalisering") från den 29 september 2011. Av någon för mig outgrundlig anledning har den haft mest besök av alla mina bloggtexter, trots att den var både liten och obetydlig.

Antingen har någon drivit med mig, eller så har det funnits väldigt många människor med cystor i fötterna som googlat och hamnat på min sida. Senast i morse hade den haft besök. Det kan också vara termen 'medikalisering' som lockat till besök, men den var bara kortfattat nämnd i ett PS.

Ute är det vitt och grått och halt. En bra dag för städning, inte bland texter utan i mitt hem. Där fann jag nyligen denna ärvda bok, som det väl är bäst jag inte läser innan jag städat färdigt:











08 mars 2017

Dagens lilla rapport

Jaha, ja - så är man hemma igen. Efter en färd genom turvis ren vit snö och smutsig slaskig sörja och med diverse byten buss-buss och buss-tåg och traskande i motvind med dator och kappsäck smakar det ovanligt gott med en alldeles vanlig kopp te - trots att man på dagen varit bjuden på både kaffe och mat. All den nyfallna snön till trots var det öppet vatten idag där det låg is i förrgår!

06 mars 2017

Texten jag nämnde i fredags



En ny vecka har börjat i arbetets tecken - så kan det vara också för en pensionär :)

Alltför mycket ska jag inte avslöja nu, men jag samarbetar med en yngre Pargasbo och är mycket nöjd med det vi fick till stånd under dagen i dag.

Fortfarande gläds jag åt recensionen jag nämnde i fredags. Här kommer den i sin helhet, för den som är intresserad (God Tid 2/2017):



05 mars 2017

Så gick den söndagen

Något riktigt dagligt bloggande kommer nog inte att bli av för mig nu heller. Vill man vara positiv kan man säga att jag har för många järn i elden, vill man vara negativ kan man säga att jag för en tillvaro som är lite för splittrad. Mitt på dagen var jag ute och gick, och det var nog nästan lika kallt som på bilden jag lade in här igår - men sådana snömängder som när den togs har vi inte. Senare idag har jag sysslat med att fota gamla prylar att ha som exempel när jag i morgon ska kläcka idéer tillsammans med en tecknare. Här ett par gamla dockor, den ena i sällskap med en högst modern nalle. Den andra tycks ha mer litterära intressen:





Foto: BM Storgårds

04 mars 2017

Åter på nattkröken

Underlig lördag. Har bara läst. Och visserligen också varit ute och gått, på gator där man snarare halkar på sandkorn än på is, men annars tillbragt kvällen vid datorn. Dock inte på Facebook utan med förberedelser inför en förberedelse av ett arbete jag ska ha tillsammans med en annan på måndagen ... Men nu tar jag natt.

Så här såg det ut i Karis den 6.3.2010, om man ska tro det datum som kameran försett mitt foto med. Det finns nog ingen risk - eller chans -  att det ser ut så i övermorgon:



Foto: BM Storgårds

03 mars 2017

Tredje mars

Också idag var det mulet men fint - faktum är att det började snöa på eftermiddagen.
Jag fick en ytterligare recension, en riktigt glädjande sådan, med posten - denna gång i tidningen God Tid (Svenska pensionärsförbundet) 2/2017. Recensenten var densamma som i Hembygd igår, men texten en annan och längre. Har inte hunnit blogga och citera. Nöjer mig en bild av rubriken och lite till:


 
Alltför glad ska man visst inte bli, då kanske det går som det gick för mig idag: Jag låste ut mig! Hjälpen kom på mindre än en halvtimme, men den kostade mig - nåja, bäst att inte nämna vilken summa. Som tur var skedde detta på eftermiddagen, innan taxan dubblerades.

Som vanligt såg jag på Skavlan och nu är det strax redan lördag. Det får räcka med det här för idag.

02 mars 2017

Genast nästa dag

Lika mulet idag som igår har det varit, men vad var det jag sa? Visst blev det nya ljud i skällan i mars - i själva verket än så länge ingen skälla alls. Tidningen Hembygden (Finlands Svenska Hembygdsförbund) kom nämligen med posten i sitt förnyade, behagliga format. Men inte bara det. Bäst som jag satt med mitt kaffe och bläddrade i den föll min blick på en bild av min bok!


Vad jag vet har inget recensionsexemplar blivit skickat just dit. Skulle jag alls våga se vad det stod ...? Jo, det vågade jag :) Benita Ahlnäs, på sitt uppslag "Benitas hörna'" och under rubriken Från Laudatur till skapelsepusslet (s. 8-9) presenterade fem nya böcker av olika slag (en jag ska genast gå och låna), och om min egen stod det så här:


Jag måste säga att jag blev glad! Tack för en så glad överraskning!

01 mars 2017

Ny månad. Ny start



     Vårmånads första
     dag. Någonting låter som
     risgryn på rutan. Vatten!

                                                                                           Skörda höstlöv,2004