14 mars 2017

Birgitta Marias blogg: "Tionde i tionde, söndag" (repris med kommentar)

Hela mitt liv har jag skrivit dagbok, den första i form av streckgubbar när jag var tre - eller om den rentav ska föreställa berättelse: det var om min vistelse på ett finskspråkigt barnhotell och hör till det jag sedermera funnit bland mina föräldrars efterlämnade minnen. Men jag har aldrig skrivit regelbundet, dagligen, förutom när jag skrivit uppsatser eller böcker - vilket i slutskedet, om inte förr, har fordrat att jag gått in i en bubbla - eller kanske ett rör, där jag vistats tills jag funnit det vara dags för mig att krypa ut och anse mig färdig. Helt färdigt är visserligen ingenting, allra minst livet - om inte annat så finns det alltid de som på ett eller annat sätt tar över där man själv slutade ...

Det här var nu bara en morgonreflektion. Hur som helst: Inte heller mitt bloggande har blivit eller kommer att bli någonting alldeles dagligt, även om jag som synes har gått in för att återuppta det med lite mera "frenesi" än ifjol, då jag mest bara dvaldes på Facebook - eller läste korrektur till Vi blir det vi ser.

Jag ville minnas att jag från början haft en rätt klar tanke om vad bloggande för mitt vidkommande skulle innebära men att jag senare låtit livet splittra mig till att om inte direkt tappa tråden, så i alla fall lägga den åt sidan. Därför letade jag mig i morse tillbaka till den 10 oktober 2010, när den här bloggen nyss hade startat:

Birgitta Marias blogg: Tionde i tionde, söndag: Hej både vänner och motståndare, det har varit en söndag med ena halvan grå och andra solig, färggrann och blåsig. När jag äntligen skapat m...

Jag hade i september 2010 registrerat mig som företagare, för att få lite ordning och reda i det jag sysslade med vid sidan av mitt dagliga jobb. Liksom de flesta bloggare, antar jag, ville också jag nå ett stycke utanför mina egna närmaste umgängeskretsar med en del synpunkter på - varken enbart eller minst - böcker och läsning. Det fanns då också annat jag fann orsak att nämna och/eller diskutera, och sådant kommer det att finnas också nu.

När jag började blogga väntade jag mig antagligen en del diskussion och debatt - varenda en åsikt jag har är väl inte vad man i vid mening kallar "politiskt korrekt", men de som reagerat har oftast varit bekanta som helst gett mig feedbacken muntligt eller per e-post, och så på Facebook sedan ifjol. Vad jag samtidigt inte hade tänkt mig var att detta skulle ses som en "författarblogg". Det här är bara min personliga blogg, men eftersom jag jobbat med böcker - då när jag jobbat (det har funnits år när min huvudsyssla  i praktiken varit att gå hemma och äta medicin samt ge läkare jobb; se Natten skingras, dagen gryr) - och eftersom jag skrivit några böcker själv, är det klart att böcker och skrivande varit och än mera kommer vara sådant jag här berör.

Den hemsida jag tycks ha nämnt -  i texten bakom länken här ovan - är en jag inte längre har. Mitt datatekniska kunnande (och intresse) är inte av det slag som förutsätts för att på egen hand kunna upprätthålla en sådan sida, och att låta någon utomstående göra det blev i längden alltför dyrt. Så förutom bloggen är det nu Facebook som gäller för mig. Där har jag både en personlig sida - vars inlägg sällan (men nog då och då) är offentliga - och en offentlig sida som gäller böcker: https://www.facebook.com/bmstorgards/

Vad jag heller inte längre har är fast anställning. Jag har gått i ålderspension. Det betyder ädnå inte att jag ligger på latsidan - tvärtom. Det finns ingen sådan gräns, som skulle göra det tillåtet att lämna äldre personer utanför samhällsliv och engagemang! I alla fall inte förrän de själva känner att det är dags att lägga av, att de inte orkar längre - och då ska det respekteras.

Det här med ålder ska jag försöka återkomma till. Idag återkommer jag bara till de tankar jag hade i början av mitt bloggande, alltså dem som ni, om ni är intresserade, finner när ni klickar på ovannämnda länk. När jag skrev ner dem hade jag bakom mig tre små böcker. Idag har jag bakom mig fem. Min inställning till bland annat genrer och litteratur har emellertid inte förändrats, sedan jag beslutade att kalla min firma 'Prosaik', men förhoppningsvis har den ändå i viss mån nyanserats och fördjupats. I min senaste bok, Vi blir det vi ser, har jag låtit "jaget" i en text ta ställning i den ständigt återkommande "debatten" (varför behövs det en 'debatt' om saken`?) om vad 'dikt' och 'dikter' och 'genrer' ska få vara. Texten heter Grön poesi.

Nu kom posten. Detta får räcka för idag. Ha det bra!

 

Detalj ur målning med fingeravtryck (1977), använd för omslaget till Skörda höstlöv










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar