02 mars 2017

Genast nästa dag

Lika mulet idag som igår har det varit, men vad var det jag sa? Visst blev det nya ljud i skällan i mars - i själva verket än så länge ingen skälla alls. Tidningen Hembygden (Finlands Svenska Hembygdsförbund) kom nämligen med posten i sitt förnyade, behagliga format. Men inte bara det. Bäst som jag satt med mitt kaffe och bläddrade i den föll min blick på en bild av min bok!


Vad jag vet har inget recensionsexemplar blivit skickat just dit. Skulle jag alls våga se vad det stod ...? Jo, det vågade jag :) Benita Ahlnäs, på sitt uppslag "Benitas hörna'" och under rubriken Från Laudatur till skapelsepusslet (s. 8-9) presenterade fem nya böcker av olika slag (en jag ska genast gå och låna), och om min egen stod det så här:


Jag måste säga att jag blev glad! Tack för en så glad överraskning!

2 kommentarer:

  1. Det finns läsare som ser. Som ser och därmed blir (ja) förmedlare mellan författare och andra läsare. I vår hektiska värld är det mycket som går förbi den framrusande människan och därför behövs det eftertänksamhet. Håller med Benita Ahlnäs hälsar KES

    SvaraRadera
  2. Tackar för kommentaren :) Kan just inget säga till den, annat än att korta texter som kan läsas också som fristående borde passa bra för såna som har bråttom. Läser själv sällan mastiga romaner. Tror nog man i allmänhet "ser" när man läser, men en par andra kritiker har nog "sett" för mycket ... och såsat ihop sitt personliga "seende" med vad som står i boken. En hade där sett landskap som väl inte finns i mer än 1 text eller 2 (av 67). Har inte fått någon sågning, bara i ett par fall blivit utsatt för något slags "projektion". En sak som roar mig är hur olika de exempel varit som olika läsare nämnt - men det är nog så det ska vara. Måste igår rentav bläddra och se efter vad det riktigt står i de nämnda texterna. Roligt att BA fäst sig vid just dem. Tyvärr är jag för tillfället själv en "framrusande människa" hälsar BMS

    SvaraRadera