31 december 2017

Så gick ett år igen

Inspirerad av andras bloggar och översikter försökte jag här för två nyår sen – trodde jag – besvara en del frågor som gällde mig själv och det gångna året. Men det tycks vara tre år sen. Typiskt! - skulle vem som helst i min ålder säga, och lägga till det där med att tiden går för fort …
 
Lite överambitiös tycks jag också ha varit, en jättelång översikt tycks den vara, den där gamla; undrar om någon läst den. Nu i skrivande stund är klockan redan över åtta och har det gamla året inte fullt fyra timmar kvar, så när jag nu fick lust till något liknande igen får det bli en kortare text.

Dessutom distraheras jag (sen ett par timmar tillbaka!) av smällar och röklukt utifrån. Att det nu ska vara så roligt, det där! Tänk, om det är så, att det är de år för år allt vidlyftigare fyrverkerierna världen över med alla sina utsläpp av tungmetaller och andra giftiga partiklar – tänk, om de är de som förstör ozonlagret?

Men till översikten:

Gjorde du något år 2017 som du aldrig gjort förut?

Jag gav som egenföretagare ut en bilderbok jag inte skrivit själv – förutom efterskriften. En plan som funnits sen 2010 kunde därmed äntligen förverkligas. Texten är hämtad ur Jeanna Oterdahls Dansa, min visa!, utgiven 1954, och de nygjorda bilderna i 50-talsstil är gjorda av Karin Holmström, hemma i Pargas. (”Har du rättigheterna till det?” frågade mig en gammal kollega. Jo, det har jag. Allt står på titelsidan.) Boken utkom den 30 september och jag ber att få tacka i synnerhet Karisborna som redan tycks ha köpt av den i några tiotal. Drygt hundra exemplar är sålda, har jag räknat ut, trots att biblioteken – med undantag av några få – har lyst med sin frånvaro och den rikssvenska bokmarknaden tycks vara näst intill omöjlig att komma in på om man inte bor i Sverige eller är ett stort kommersiellt förlag … Nytt år, nya tag! Sagan är på vers och lämpar sig väl för högläsning och bilderna har väckt många intresserade frågor bland de minsta som via både dem och texten får sig en liten historielektion från farmors tid, samtidigt som farmor själv får känna igen sig.



Är det någonting du saknat år 2017 som du vill ha år 2018?

Vet inte. Bäst att tänka mera på vad man har än på vad man saknar. Än så länge har utgivningen inte burit sig ekonomiskt, och vem önskar sig nu inte en lottovinst – särskilt som man inte deltar i lotto men kanske nog annars tar lite risker … Ser att jag för tre år sen har önskat mig en ljussläckare, vilket jag numera har, och att jag påstått att ” rikedom består av förnöjsamhet”. Nog är det väl så.Och bra är det att jag har den där ljussläckaren, för den här julen har brandvarnaren inte alls gillat att jag har flera än två ljus brinnande!
 
Kultursedlar för pensionärer tycks jag också ha önskat. Det gör jag ännu. I stället tycks det vara så att till och med pensionärsrabatterna håller på att försvinna från olika kulturella begivenheter. De där storkonsumerande pensionärerna som reser och har sig utgör en minoritet, hur mycket de än syns i samhället och nämns i nyheterna – kom ihåg det!

Samma personer som var lågavlönade när de arbetade i sitt anletes svett är också lågpensionstagare när de slutat jobba. ”Pensionstagare”, förresten – vilket ord? Hur kan en pensionärsförening har ett sådant i sitt namn? Inte är det så att vi ”tar” något som vi inte först har betalat insatsen för!

Vilka länder besökte du under året?

Inga. Finland fyllde ju 100! Och nu blir den här texten för lång medan smällarna ökar härutanför fönstret …


Vilket datum från år 2017 kommer du alltid att minnas?

Minns att det fanns några ljusa, soliga dagar också, bland alla de regniga, mörka och grå. Men vilka datum de infann sig på? Självständighetsdagen och julaftonen! Borde ha skrivit upp datumen för de andra men kunde ju inte veta hur få och därmed unika de var.


Vilket är det största misstag du gjort under 2017?

Kanske inget stort men säkert många små. På Facebook har jag några gånger råkat säga något ”politiskt inkorrekt” som jag senare funnit det lika bra att ta – inte tillbaka utan bort … Vart har all mänskors förmåga till samtal försvunnit? Det ska finnas nyanser mellan ”gilla” och ”hata”. Diskussion och debatt ska handla om att utbyta och komplettera synpunkter, som helt naturligt är olika eftersom vi alla har olika erfarenheter och olika kunskaper. I november var det en ”vän” som plötsligt gick till person och sedan strök bort mig från sin lista för att jag ”tänkte fel”. Tala om åsikts- och yttrandefrihet! Aj ja, det var mitt och inte vännens misstag den här frågan gällde … Äsch, inte vet jag. Nu börjar radion redan med Straussvalser!
 

Ditt bästa köp under året? Vad spenderade du mest pengar på?

Minns inte på rak arm. Det mesta gick till bokutgivningen. Något enstaka klädesplagg har jag också unnat mig. Ett par långbyxor och en tunika. Och böcker – men enbart från Karis Antikvariat 😊


Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med föregående år?

Ledsnare. En stor skopa Weltschmerz vem har inte haft det i år? – och någon matsked annan Schmerz, en halvdeciliter hjärtesorger och ständiga skyfall därute …

Två vänner som gått bort och gjort mig sorgsen helt på riktigt.


Gjorde någonting dig riktigt glad?

Ja.


Vad önskar du att du gjort mer?

Rest och träffat vänner. Men nog gjorde jag sådant också – när jag tänker efter. Och det var det värt!


Vad önskar du att du gjort mindre?

Grubblat över oförrätter. Hängt på nätet.


Vilken musik kommer alltid att påminna dig om 2017?

En konsert jag upplevde i Tammerfors i slutet av november.


Vilken teater kommer alltid att påminna dig om 2017
 
Är det verkligen sant att jag inte alls var på teater i år? Vet inte. När gav de den där musikteaterpjäsen på Karelia? Här måste det bli skärpning nästa år!


Favoritprogram på TV?

Skulle nästan kunna upprepa det jag skrev för tre år sen, i alla fall detta:

Skavlan – det enda program jag ser regelbundet på. Tittar sporadisk, har bara datorn som tv. Inga serier och sådant. Någon gång en film …” Och: ”Numera gillar jag radion bäst. … Mest hör jag på huvudkanalen, Yle 1: Ykkösaamu till morgonkaffet, därefter Muistojen bulevardi, till vilken det går bra att skriva; lyssnandet då är passivt men påverkar känsla och rytm. Den finlandssvenska lokalradion missar jag. Det är synd. Men jag står inte ut med skvalmusiken mellan programinslagen.”

Med den skillnaden att jag år mest har läst böcker under morgnar och förmiddagar. Skrivandet har fått bli till senare på dagen – och så har förstås mycket tid just det här året gått till allt arbete som gällt bilderboken, både före och efter själva utgivningen.


Vilka böcker kommer alltid att påminna dig om 2017?

Åhå! Nu får jag nog ge upp för i kväll! Klockan tickar, jag tänker ”fira” och inte sitta här och skriva! Måste ha haft akut storhetsvansinne det där nyåret för tre år sen, ser jag … (Har en kopia av den texten här framför mig som modell.) Både cider och mat finns i kylen och fyrverkerierna, som jag ändå inte kan förhindra,, går att betrakta från mitt fönster … 
 

Har jag något nyårslöfte?

Bättra mig. På en punkt i taget. Läser som bäst Stefan Einhorns Konsten att vara snäll. Hoppas det hjälper.

Och jag ska aldrig mera skriva en så här lång bloggtext”, tycks jag ha lovat 2014. Det löftet har jag visst hållit.


Gott Nytt År 2018!

2 kommentarer:

  1. Tack för de inspirerande frågorna! Antecknar och sätter i gång med att begrunda. Med åren har jag allt mer behövt checka dagbok och kalender för att minnas detaljer. Det känns viktigt att göra det! Att markera tid som gått, ögonblick som förflutit. Trycka in i medvetandet, känna efter. För att rikta sig till det nya året. Gott Nytt År till Dig och övriga läsare hälsar KES

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det, KES! Trevligt med synpunkter. God fortsättning på det nya året! BMS

      Radera