"Vi blir det vi ser" - en presentation

Vi blir det vi ser har snart varit ute i ett halvår. Tack för all feedback jag fått - mera än för någon annan bok jag har skrivit!
     Här följer några utdrag ur recensionerna:

 
I sin femte bok reflekterar Birgitta Maria Storgårds i korta texter - ibland också i rytmisk dikt - kring samhället i förändring med indragen service eller barndomsminnen. Tonen är lågmält lakonisk, iakttagande. - - -
     I dikterna skriver Storgårds med en humoristisk penna, ... Naturen, liksom i pärmfotografiets grässtrå med en daggdroppe, vävs in [i] texterna även på ett symboliskt plan.”

      (SE, Löntagaren)


Texterna är måleriska och ofta flödande. De blir som små inblickar i olika världar ...”
      (Camilla Lindberg, Västra Nyland)


Inget ämne är för stort eller för litet.”
      (Margareta Lilja-Svensson, Tidningen Kulturen)


Omslaget, grässtrån med stänk av daggdroppar på grön botten associerar till livskraft och växande. Läsarens smaknerver kittlas av inledande sentenser av Knut Hamsun och Bengt Berg. De ger också nycklarna till boken som består av sju avdelningar med onomatopoetiska namn.
      Man kan välja mellan sträckläsning eller stanna för något avsnitt. Jag valde det senare alternativet där Birgitta Maria Storgårds alluderar på Bengt Bergs: - Vi är inte bara det vi är utan vi blir det vi ser. Under Anteckningar i april ger hon uttryck för tankar och sinnesstämningar under en retreat inspirerad av Solveig von Schoultz bok Längs vattenbrynet. Mycket av det Birgitta Maria Storgårds skriver väcker igenkännandets glädje, men kanske också smärta för den som har upplevt en retreat men också intryck som ’att det börjar smaka grädde av allt det goda’. Slutet öppnar sig i de två sista meningarna som redan de är värda bokens pris.
      Efter det kan man fortsätta läsningen efter egen önskan. Man kan stanna inför avdelningen Utsikt och insikt och så vidare till det som på fantasins vingar blir en hisnande läsupplevelse.
      Jag fascineras av Birgitta Maria Storgårds språk likt krumsprång i det gröna. Det handlar om ett flöde av ord och meningar med överraskande ordvändningar. Vad menar hon egentligen, frågar man sig under läsningens gång? - - -
      Vi blir det vi ser är en tankeväckande bok, grön som gräset och skogen med snårig undervegetation men också med vindfläktar som ibland blåser upp till storm.”
      (Benita Ahlnäs, God Tid 2/2017)


Vi blir det vi ser är titeln på Birgitta Maria Storgårds femte skönlitterära bok. Boken består av ett sextiotal komprimerade texter, signaler skulle jag kalla dem för, om olika ämnen. Det är en blandning melan prosa och poesi. Pärmen i grönt, ’livets och växandets färg’ av Jenny Öhman ger en försmak av innehållet. Jag uppskattar det korta konceptet väl medveten om svårigheterna att med några få ord kunna uttrycka väsentligheter. Samtidigt ger Birgitta Maria Storgårds rum för läsarnas egna reflexioner i en anda av Olof Lagercrantz. Jag hänvisar till Storgårds Littlemore Hospital som kittlar min fantasi och så hennes version av Marspromenad ...”
      (Benita Ahlnäs, Hembygden 1/2017)




Storgårds, Birgitta Maria
Vi blir det vi ser : kortprosa. Skellefteå : Ord&visor, 2016. 
155 s., danskt band. ISBN 978-91-87949-48-7
Omslagsfoto: Jenny Öhman.
(Huvudtiteln utgör en diktrad ur Bengt Bergs bok
Handelsresande i nordiskt vemod. Torsby : Heidruns, 1999.)




Karis bibliotek, en kväll när det ännu var vinterväder, berättade Torsten Bergman och jag om var sin nya bok - och lite grann om varandras. Hans fina diktsamling
                  Färd med vacker sten
utkom samma vecka som min bok. Vi höll då gemensam bokrelease, på inbjudan av Karis antikvariat, och intervjuades kort före det i Yle Vegas program Nyländsk förmiddag. Visst är det kul att vara två från samma ort, med så pass liknande intressen! Ibland har vi högläst ur varandras böcker.

Också hos Karis bok & papper har vi delat plats i skyltfönstret. I gott sällskap tycks vi ha varit:






Många av dem som låtit höra av sig har spontant berättat för mig/vilka texter de gillat bäst. Sällan är det flera som nämner samma text, men några har fäst sig vid Grön poesi, en prosadikt om vad poesi kan tänkas vara - bokens lilla bidrag till "poesidebatten". Också Dukningsvetenskapen har nämnts några gånger, och vissa av de texter man velat se som dikter. Själv anser jag inte att en text automatiskt blir en dikt bara därför att den har brutna rader. Men några dikter ingår, främst som "vinjetter" till olika avsnitt.

Ett e-brev som glatt mig har jag fått tillåtelse att citera:
 

"Jag uppskattar formen, hur du varierar kortprosa/prosadikter med enstaka radkluvna dikter, kortare texter med längre. Tycker vi har alltför lite av sånt på finlandssvenskt håll, en skön blandning alltså. Och ditt språk är så varierat och rikt, befruktat av läsning och lång livserfarenhet. Närvaro och framför allt en personlig ton som går igenom hela boken - imponerande! Här finns allvar ... men också lekfullhet och kärv humor - och mycket klokhet, djupa tankar, ofta glasklara formuleringar. Och som all bra poesi: din bok får mig att SE världen! Reflektera, den öppnar ögonen åt mig också för det lilla och till synes oansenliga i vardagen. ... 'Medan jag skriver krymper jag tanken för läsaren att förstora.' Just det!

Det här är en bok att försjunka i, att läsa långsamt och flera gånger. - - -  Du har en sådan spännvidd mellan högt och lågt, boken omspänner så oerhört mycket, vilket gör den rik på upptäckter för var och en." 
     (Åsa Stenwall-Albjerg, 25.9.2016)


Sidan har uppdaterats den 12.3.2017

Birgitta Maria Storgårds
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar