Nyårsnatten, av Zacharias Topelius

Det var så kallt, och stjärnan brann,
och isen frös på hafven.
En gammal, gammal gråhårsman
har gått i natt i grafven.
Bum biumbaum, sad' klockorna;
och Tiden själf var präst, ja ja;
brandvakten bar prestafven.

Tripp! Släkten gick i procession,
som dufvan pickar kornet.
Julbocken själf i hög person
bar flor kring ena hornet.
Stjärngossen släckte ut sin dank,
och almanackan grät sig pank ...
då slog det tolf i tornet.

Och just som klockan slagit tolf,
så stod vid tornets trappa,
på drifvans silverhvita golf
en pilt i vinterkappa.
Pladask från månen i ett tag
han föll och skrek: - Se, här är jag
nu ärfver jag min pappa.

Julbocken fann ej vara skäl,
att så på folk sig truga.
Han skrek: - Jag stångar dig ihjäl,
du lilla vinterfluga!
Men Tiden ropte: - Håll! Den där,
mitt yngsta barnabarn han är.
Låt se hvad han kan duga.

Så gick det gamla året bort,
att uti natten blunda;
och lika brokigt, lika kort
ses nu det nya stunda.
Om det ger fröjd, om det ger brist,
vet ingen än. Men det är visst,
att allt är annorlunda.

Han kommer stark, han kommer blid,
han står oss redan nära,
den nya tid, den unga tid;
han vill sin åker skära.
Han frågar oss allvarligt, om
vi göra allt det goda, som
Gud och vårt land begära.

Du kära barn i lifvets vår,
du ros i gröna hagar!
Gud signe dig i detta år
och alla dina dagar,
att du må blifva rask och god
till kropp och själ och håg och mod,
allt såsom Gud behagar.

Då skall du grönska som en gren
i gamla björkens krona.
Guds nådes sol skall skär och ren
din unga kraft försköna.
Och du skall rotas frisk och stark
i fosterlandets helga mark,
att all dess nöd försona.

Ur: "Läsning för barn af Z. Topelius, illustrerad af finska och svenska konstnärer. Förra delen". Stockholm: Albert Bonniers förlag; Helsingfors: Förlagsaktiebolaget Helios, ca 1903. (Uppgifterna baserade på Senare delen; mitt ex. av den förra saknar titelblad.)